Vid behandling och bortskaffande av oljeslam används olika metoder – förbränning, stabilisering/solidifiering, oxidation och biologisk nedbrytning, liksom andra tekniker för att återvinna olja ur oljeslam, såsom lösningsmedelsextraktion, centrifugering, tensidbaserad EOR, frysning/upptining, pyrolys, mikrovågsbestrålning, elektrokinetisk metod, ultraljudsbestrålning och skumflotation. Vår hybridanläggning baserad på mikrovågsplasmaförgasning är avsedd för fraktionering av bensin, dieselbränsle och tunga rester – som tungolja, tjära och koks – följt av behandling av den tunga resten i en plasmakrackningsenhet och behandling av flytande syntetisk olja liksom naturlig olja.
Hos Plasma Power forskar, konstruerar, utvecklar och tillverkar vi anläggningar så att de uppfyller lokala standarder och regelverk, till exempel EEA i Europa och EPA i Amerikas förenta stater, utifrån material och en kombination av tekniker med plasmabaserat förfarande, för att säkerställa både hög effektivitet och hälso- och miljöfaktorer.
Vår unika teknik för hybridplasmaförgasning av petrokemiskt avfall och oljeslam kan användas med hög effektivitet för:
- 01Markslam (till följd av oförutsedda utrustningsfel eller vid nödsituationer),
- 02Bottennära slam (till följd av att oljeutsläpp sedimenterat på botten av kärl som innehåller stora mängder vatten),
- 03Tankslam (som bildas under förvaringen i olika konstruktioner vid transport och lagring),
- 04Oljeslam som bildas direkt vid oljeutvinning,
- 05Avfall från oljeraffinaderier, inklusive syratjära,
- 06Förbrukade smörjmedel,
- 07Destillationsrester,
- 08Bituminös sand,
- 09Uppbruten asfalt,
- 10Avfall av bitumen- och tjärbaserade takpappmaterial.
Inom petroleumindustrin går det inte att undvika att oljehaltigt slam uppstår, och detta utgör en global utmaning i fråga om behandling och hantering på grund av slammets farliga natur. Flera angreppssätt har växt fram för att effektivt hantera oljeslam, såsom pyrolys, landfarming, ultraljudsbehandling, förbränning, lösningsmedelsextraktion, fotokatalys, kemisk behandling och biologisk nedbrytning. Biologiska, fysikaliska och kemiska processer kan användas för att minska miljöföroreningen från petroleumkolväten till godtagbara nivåer.
Valet av behandlingsmetod beror på avfallets fysikaliska och kemiska egenskaper och på tillgången till anläggningar som kan behandla avfallet. Genom att välja den unika tekniken för förgasningsanläggningar från Plasma Power, för återvinning eller oskadliggörande, säkrar du högsta möjliga arbetssäkerhet, noll risk för att skadliga komponenter läcker ut i naturmiljön och största möjliga miljöhänsyn i återvinningsprocessen. Den plasmatermiska biprodukten i plasmaförgasningsanläggningens reaktor är syntesgas och mineralisk restprodukt i form av slagg. Slaggen kan användas som byggnadsmaterial, och syntesgasen kan kommersialiseras till produktion av el och värmeenergi eller till framställning av syntetiskt motorbränsle.
Hanteringen av den teknik som ska tillämpas för behandling av oljehaltigt avfall är avgörande för att främja en korrekt miljöhantering och tillhandahålla alternativa metoder för att minska, återanvända och återvinna avfallet. Vår teknik med hybridanläggning baserad på plasma är tillämplig för bortskaffande och återvinning av sekundärt slam och bottensediment. Att genomföra samma process med andra tekniker är i praktiken omöjligt eller mycket dyrt, och ingen annan teknik gör det möjligt att fullborda cykeln för avveckling av avfallsgropar. Vi ser till att uppfylla regelverk som omfattar:
- 01United States Environmental Protection Agency (EPA) färdigställer revideringar av regelverket för producenter av farligt avfall enligt Resource Conservation and Recovery Act (RCRA), föreslagna den 25 september 2015. Revideringarna har flera syften. De omfattar att omstrukturera reglerna för producenter av farligt avfall så att de blir mer användarvänliga och därmed lättare att tillämpa för de reglerade aktörerna, att ge en bättre förståelse för hur RCRA:s regelverk för producenter av farligt avfall fungerar, att åtgärda luckor i det befintliga regelverket för att stärka miljöskyddet, att ge producenter av farligt avfall större flexibilitet att hantera sitt farliga avfall på ett kostnadseffektivt och skyddande sätt samt att göra tekniska rättelser och följdändringar för att avhjälpa oavsiktliga fel och ta bort föråldrade hänvisningar till program som inte längre finns. Denna slutliga föreskrift är ett svar på synpunkterna från EPA:s intressenter och tar hänsyn till EPA:s uppdrag och RCRA:s mål.
- 02Europeiska miljöbyrån (EEA) granskar de nationella avfallsförebyggande programmen i Europa, och granskningen omfattar programmen i Europeiska unionens (EU) 28 medlemsstater och tre medlemsstater i Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) – Island, Liechtenstein och Norge – med fokus på förebyggande av farligt avfall. EU:s politik, såsom Färdplan för ett resurseffektivt Europa (EC, 2011) och EU:s 7:e miljöhandlingsprogram (EU, 2013), erkände också behovet av att förebygga avfall, att minska avfallsgenereringen till 2020 och att arbeta för att utrota olagliga transporter av i synnerhet farligt avfall.
Ett kemiskt avfall måste klassificeras och hanteras som farligt avfall om det uppvisar någon av de fyra egenskaper som beskrivs nedan eller om det uttryckligen är upptaget i det lokala regelverket.
Farlighetsegenskap: brandfarlighet
Ett kemiskt avfall är farligt avfall på grund av brandfarlighet om:
- 01Flytande kemikalier: den flytande kemikaliens flampunkt är lägre än eller lika med 140 grader F. Motsvarande är 60 grader C. Flampunkten bestäms med ”Pensky-Martens Closed Cup Tester”. Vanliga exempel är: alkoholer (obs: för etanol är blandningar med halter större än eller lika med 20 % farligt avfall. För övriga alkoholer går gränsen vid 10 %.) Organiska lösningsmedel och blandningar som innehåller organiska lösningsmedel, såsom xylener, hexan, toluen, aceton med mera. Betsmedel och blandningar som innehåller betsmedel (eftersom de är lösningsmedelsbaserade). Oljebaserade färger och beläggningar
- 02Fasta kemikalier: kemikalien kan vid standardtemperatur och standardtryck orsaka brand genom friktion, upptag av fukt eller spontana kemiska förändringar och brinner häftigt när den antänds. Vanliga exempel är: paraformaldehyd, paraffinvax med xylen, trasor mättade med en brandfarlig vätska
- 03Komprimerad gas: brandfarliga komprimerade gaser måste också hanteras som farligt avfall. Vanligen rör det sig om delvis fyllda eller kvarblivna gasflaskor. Vanliga exempel är: vätgas, acetylen, propan, butan
- 04Oxidationsmedel: kemikalien kan förstärka förbränningen av andra material, vanligen genom att avge syre. Vanliga exempel är: klorater, kloriter, nitrater, perklorater, perkloriter, permanganater, peroxider
Om ditt kemiska avfall uppvisar någon av de ”brandfarliga” egenskaperna ovan måste du hantera det som farligt avfall med egenskapen brandfarlighet.
Farlighetsegenskap: frätande verkan
Ett kemiskt avfall är farligt avfall på grund av frätande verkan om:
- 01det är vattenbaserat och har ett pH som är lägre än eller lika med 2, eller högre än eller lika med 12,5, eller
- 02det är en vätska och korroderar stål (typ SAE 1020) med en hastighet högre än 6,35 mm (cirka 0,250 tum) per år.
- 03Vanliga exempel är: saltsyra, svavelsyra, salpetersyra, natriumhydroxid
Farlighetsegenskap: reaktivitet
Ett reaktivt farligt avfall definieras som ett material som:
- 01under normala förhållanden är instabilt och kan genomgå våldsamma förändringar utan att detonera
- 02reagerar våldsamt med vatten. Vanliga exempel är: natriummetall, anhydrider, natriumborhydrid
- 03reagerar våldsamt med luft. Vanliga exempel är: tert-butyllitium,
- 04kan detonera eller explodera våldsamt. Vanliga exempel är: torr pikrinsyra, azidföreningar, organiska peroxider, gammal eter eller tetrahydrofuran med peroxidbildning
- 05är en cyanid eller sulfid som vid exponering för ett pH mellan 2 och 12,5 avger giftiga gaser, ångor eller rök. Vanliga exempel är: natriumcyanid, kaliumcyanid, natriumsulfid, koldisulfid
Farlighetsegenskap: giftighet
Med ”egenskapen” giftighet börjar regelverket räkna upp specifika kemikalier. För att avgöra om ett kemiskt avfall uppvisar egenskapen giftighet måste den federala och statliga listan över giftiga ämnen kontrolleras. Som huvudregel bör avfall som innehåller något material från denna lista samlas in för bortskaffande oavsett koncentration; även om det tekniskt sett inte regleras som farligt avfall hör det ändå inte hemma i miljön.

