Förgasning av biomassa är ett mycket smart sätt att nyttiggöra den. Tjärhalten i den gas som framställs ur material som trä, bark, sågspån och halm spelar alltid en viktig roll, eftersom en hög tjärhalt utesluter vissa möjligheter till vidare behandling av den framställda gasen. Ur det perspektivet läggs stor kraft på att framställa gas med låg tjärhalt. Höga halter av vätgas och kolmonoxid förbättrar också möjligheterna att använda den framställda gasen. Försök genomfördes i en reaktor för plasmaförgasning av trä, bark, sågspån och halm, och de efterföljande mätningarna av tjärhalten bekräftade att reaktorn är fullständigt lämpad för ändamålet, främst tack vare det extremt låga flödet av plasma bestående av argon, väte och syre och reaktorns höga inre temperatur. Bestämningen av bensen och toluen i gasfas visade verkligt låga tjärhalter, för det mesta under 10 mg/Nm³.
Mikrovågsplasmateknik
Mikrovågsplasma är en kombination av mikrovågsurladdningar som alstras av elektromagnetiska vågor med frekvenser över 300 MHz. För att åstadkomma mikrovågsurladdningarna används plasmageneratorer som kallas plasmatroner och som har till uppgift att tillföra elektromagnetisk energi till urladdningsvolymen. Alstringen av mikrovågsplasma kräver särskild utrustning, bland annat en mikrovågsoscillator, en magnetron och vågledarutrustning, vilket gör det möjligt att skapa ett elektromagnetiskt fält med en styrka över 30 kV per cm i urladdningsvolymen (resonatorn). Detta leder i sin tur till att genomslagsspänning uppstår och till lavinartad jonisation av den plasmabildande gasen (luft, ånga, inerta gaser, väte, syre och så vidare) samt till att en plasmaklump bildas. Ett område av ”plasmaförbränning” som kallas plasmoid formas till en fackla (plasmastråle) med hjälp av ett organiserat flöde av plasmabildande gas som leds ut utanför plasmatronen. Därigenom uppnås en dubbel effekt: plasmatronen skyddas både mot överhettning och mot att förstöras, samtidigt som ett kraftfullt verktyg skapas för intensiv högtemperaturpåverkan på organiska och oorganiska ämnen.